H.E.

När jag kom till tvättrummet idag för att hämta min tvätt kom "matron", som tar hand om vår tvätt, upp till mig och gav mig ett gult kuvert. Det var ett brev, adresserat till mig. När jag tittade på baksidan visste jag direkt vem det var ifrån. Min älskade bästis, den bästa av de bästa, hade skickat ett brev till mig. Hon skrev bara om att hon saknar mig och hon berättade lite om hur hon har det i sin nya skola i Sverige, men det fick mig ändå att gråta med ett leende på läpparna. Jag saknar henne mer än allt. Ni förstår inte hur svårt det är att vara så nära någon, både psykiskt och fysiskt, en sekund och sedan vara i ett helt annat land, en miljon mil ifrån varandra. Jag tog denna varelse och hennes närvaro för givet och jag skulle göra vad som helst för att få ha henne vid min sida resten av mitt liv. Jag älskar dig bästa vän, du är helt enkelt den bästa av de bästa.
Guildford



I lördags satte jag hörlurarna i öronen och skuttade igenom skogen från skolan till tågstationen där jag tog tåget in till en liten by som heter Guildford. Det var första gången jag fick tid att titta i affärer och shoppa lite sedan innan Chile, alltså typ en och en halv månad sedan. Fantastisk känsla! Jag fick så mycket saker gjorda, bland annat kan jag nu texta från min mobil, jag har pennor i pennskrinet och två till skjortor till min vardagliga skoluniform. På kvällen var det pyjamasparty men tyvärr togs inga bilder. Det var däremot en riktigt lyckad kväll men inte så galen som förra lördagen. Imorgon var det planerat att mamsen min skulle komma, men så blir det inte nu. Hon kommer på måndag istället och även om jag inte kan vänta tills helgen vill jag att den ska vara över nununu så att jag kan få krama om min älskade mamma och bara mysa med henne i en liten restaurang eller i ett fint hotellrum i London. Längtar!
Tug of war







I fredags var det en event på skolan då husen (det finns fyra hus, jag är i Mullens) hade dragkamp mot varandra. Vårt killlag i sixth form (motsvarande tvåan och trean) vann och vi tjejer kom andra efter att ha kämpat jävligt hårt om jag får säga det själv! Det var sjukt kul och känslan av gemenskap var helt otrolig. Jag gillar livet just nu, jag är en lycklig liten flicka i feta landet sausage.
Moves like Jagger

Ännu en vecka har gått. Ännu en stressig vecka full av överraskningar och konstigheter och inte så hemskt mycket glädje. Om man gör något fel på denna skola får alla reda på det och man får så galet mycket skit för det att man tror att det aldrig kommer gå över. Men det gör det, så småningom (hoppas jag).
Men så här i slutet av veckan mår jag mycket bättre, jag är fortfarande inte fullt frisk efter förra helgens strapatser men jag intalar mig själv att må toppen innan lördag eftersom då är det dags för fiesta igen. Morgondagens kväll spenderas dock med mina homies här på internatet framför någon bra film med en massa pizza och Ben & Jerry's, som jag förresten inte haft sedan innan Chile (skandal.....). Howdy!
En vecka

En vecka har gått sedan jag anlände i London och började en ny skola i ett nytt land. Jag har aldrig varit så oklar i huvudet som denna veckan. Jag har behövt flytta in i ett nytt rum på ett främmande internat med främmande personer och en fet jetlag samtidigt som jag gjort extra plugg eftersom jag missade några dagar av skolan, provat på två nya (typiskt brittiska) sporter, skrattat bort falska rykten, hört mer gossip och bitchningar än alla mina år i Paris sammanlagda, tränat och tävlat skidor på "dry slope" igen efter fyra år samt gråtit av stress och hemlängtan men sedan lett av att jag fått träffa några sådana fina och roliga personer. Jag har även knappt fått någon sömn de senaste två nätterna från att ha trängt i en soffa med en annan person, dansat loss till gamla klassiker med killar som har en brittisk dialekt to die for, slängt på linne, shorts och klackar efter en hel månad i mitten av ingenstans i de chileanska bergen och ätit typiskt brittiska frukostar. Så mycket har hänt på så lite tid. Jag har haft galet kul hela helgen men nu måste plugget bli min top priority och jag stänger därför in mig på mitt ovanligt stora internatrum istället för att diskutera vad som hände på dansgolvet under gårkvällens fest. Howdy partners!
ett litet gästinlägg
Hejsan hopsan på alla ni Minis läsare!

Jag tror ni håller med mig om att det har varit ganska dåligt med uppdatering här på sistonde så jag tänkte bara skriva några rader så det händer något spännande här.


Jag tänkte också berätta för dig Mini att du är världens bästa och jag saknar dig något otroligt mycket! Vi har inte setts på ungefär två månader nu och jag tycker det är på tok för länge, men vad kan man göra åt det nu liksom? Som tur är är vi inte jätte långt från varandra. Jag hoppas på att vi kan ses väldigt snart. För jag saknar dig om jag inte redan har sagt det!
Pussen på nosen din, jag älskar dig!
I love it when a plan comes together

















-La Parva- Santiago- Chile-
Chile

Goodbye, fellow readers!