Jag lever! Jag är sliten, men jag lever! Just nu är klockan runt halv nio på morgonen i Chile, men runt halv två på dagen i Sverige. Jag har spenderat fyra helt sjuka veckor uppe i ingenstans i Chile. Jag har sett soluppgången på toppen av ett 4000 meter högt berg, jag har blivit jagad av hundar och pistmaskiner upp för knappliftar, jag har badat i en utomhuspool när det varit -10 i luften, jag har sovit i en av de skönaste sängarna i världen och ätit runt 7 rätter till frukost en morgon, men samma tråkiga skink och ost macka och corn flakes till frukost alla andra typ 29 morgnar. Jag har varit i Kanada för första gången i ca 2 timmar. Jag har haft feber men ändå åkt i bara fartdräckt i -15 grader och jag har åkt en sådan där orange "blood wagon" ner för berget när jag åkte in i en port i storslalomträning. Jag har kollat på en hel säsong av 90210, två säsonger av Misfits, två säsonger av Entourage, lite Glee och en massa filmer och jag har tränat min spanska på hög nivå (trots min lilla vokabulär). Jag kommer även ha flugit i ca 47 timmar i helhet denna resa när jag återvänder till London. Jag har tävlat med världskuppsåkare, fått en komplimang av en världskuppsåkare, samt nästan dött av att flyga av ett världskuppsstörtloppshopp. I lägenheten som jag delat med fyra andra tjejer har det varit mycket skratt och mys, men även en del bråk och tårar. Längtan till Paris och alla parisbor och parisminnen kom till mig efter en eller två veckor här, och den har inte lämnat mig sedan dess. Att jag inte märkte vad jag hade medan jag hade det, men mer om det i ett annat inlägg. Idag åker vi äntligen tillbaka till civilisationen, till London, till föräldrarna, till vännerna (som jag SKA FÅ har jag bestämt.. jag tänker inte vara en loner de kommande två åren!) och till verkligheten. Och till skolan... Om allt går som det ska trots att det är tio år sedan 9/11 (detta skrämmer upp mig fasansfullt mycket), anländer vi imorgon runt tio på kvällen och jag får äntligen spendera en efterlängtad natt och följande dag med min älskade mamma som jag har saknat mest av allt dessa veckor. På söndag flyttar jag in på skolan och på måndag börjar jag skolan i en helt ny miljö, en brittisk miljö. Jag känner mycket "pressure" på mig själv eftersom "the word is out" att en svensk tjej ska börja i skolan.. Vi får se hur det går... Nu ska toaletten få all min uppmärksamhet eftersom jag kissar på mig om jag skriver något mer!