En vecka har gått sedan jag anlände i London och började en ny skola i ett nytt land. Jag har aldrig varit så oklar i huvudet som denna veckan. Jag har behövt flytta in i ett nytt rum på ett främmande internat med främmande personer och en fet jetlag samtidigt som jag gjort extra plugg eftersom jag missade några dagar av skolan, provat på två nya (typiskt brittiska) sporter, skrattat bort falska rykten, hört mer gossip och bitchningar än alla mina år i Paris sammanlagda, tränat och tävlat skidor på "dry slope" igen efter fyra år samt gråtit av stress och hemlängtan men sedan lett av att jag fått träffa några sådana fina och roliga personer. Jag har även knappt fått någon sömn de senaste två nätterna från att ha trängt i en soffa med en annan person, dansat loss till gamla klassiker med killar som har en brittisk dialekt to die for, slängt på linne, shorts och klackar efter en hel månad i mitten av ingenstans i de chileanska bergen och ätit typiskt brittiska frukostar. Så mycket har hänt på så lite tid. Jag har haft galet kul hela helgen men nu måste plugget bli min top priority och jag stänger därför in mig på mitt ovanligt stora internatrum istället för att diskutera vad som hände på dansgolvet under gårkvällens fest. Howdy partners!