You are mine

Fotbollsmatchen var otroligt tråkig måste jag säga. Noll noll stod det i slutet. Sedan moppade i alla fall LF och jag iväg hem till honom. Senare på kvällen drog vi till hans kompis som jag aldrig träffat förr (ändå visste hon vem jag var muahaha) där jag fick träffa en del av LFs vänner som jag inte sett sedan förra oktober typ. Först var det lite stelt, jag kände mig lite felplacerad (speciellt med min franska som suger nu för tiden) men det ändrades snabbt.
Åh, vad jag har saknat min lilla prins.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0